Visst är det roligt med fina klänningar. Människor behöver andra människor – kändisar, brottslingar, idoler, kungligheter – att titta på, fantisera om och engagera sig i för att glömma sina egna liv för en stund, precis som roman hjältar, teater dramer och svart vita filmstjärnor har erbjudit i alla tider (nästan). Visst finns det en fråga om balans mellan att fly och ta ansvar för att förbättra sitt eget liv. Visst finns det en fråga om högklassig kultur och äcklig exploaterande exhibitionistisk mainstream underhållning på låg nivå – men vem kan egentligen dra de gränserna?
Den andra biten är en fråga om makt. Ingen makt i Sverige skall ligga hos ovalda personer sägs det ofta i republikanska argument. Nähä, men hur skulle det gå till? Även om kungahuset togs bort – skulle vi inte ha en mer-rik-än-alla-andra elit? Ligger makten i Sverige inte otroligt ofta hos icke folkvalda, näringslivstoppar, tidningsredaktörer, tjänstemän som utformar social – och skolplaner, populärhistoriker som tolkar bilden av dåtiden för oss osv osv... Kungahuset har i alla fall kraven på att vara åtminstone försöka vara lite folkliga, det behöver aldrig företagspampar och de med fina efternamn ens försöka. Ämbetet är lite mer utstakat och det finns hårda ramar om att bevara tradition och vissa av de där grundläggande värderna. Så om de håller sig i skinnet och verkar sympatiska (Victoria är ju att föredra framför både föräldrar och syskon enligt min mening – de verkar ju mest intresserade av snabba bilar) och så länge de håller sig på mattan så. Det finns ändå en samhälleligt press att vara ett föredöme och öppenhet om svagheter välkomnas parallellt med de tjusiga tiarorna. Det förväntas att de ska vara intresserade av allt de ständigt presenteras, engagerade för de svaga så gott det går och det där med plikt gentemot Sverige. Det låter inte särskilt modernt eller fritt för individen och relativt tradigt att klippa band och le hela tiden. Men huruvida vi kan styra var makten ligger i Sverige, och om att ta bort kungahuset skulle öka makten hos folkvalda instanser eller att republiker naturligt är mer demokratiska än monarkier, är tveksamt. Kostar en slant - det gör ju Sarkozys också, och hur anonymt blir det inte med endast representerande presidenter, kan någon ens nämna namnet på Tysklands eller Österrikes presidenter? Inte är det helt demokratiskt kanske, men det är verkligen inte är vår inperfekta demokratis största problem. Alternativet vore inte alls så mycket bättre, utan förmodligen skulle det bara bli mer space för en elit som visserligen har retoriska konster, men som förmodligen ändock kommit i denna maktposition pga sina pengar eller kanske kontakter. Positionen skulle bli ofta utbytt – med förlorat symbolvärde och mindre pliktkänsla och ansvar för folklighet i bred skala, med hela sverige, under ett helt liv.
