om vitlök

Det var det där med vitlök... det luktar, det smakar, inte äckligt, inte ofräscht egentligen, bara mycket och annorlunda. Färsk blad vitlök plockade vi häromsistens i schweiziska för-alperna. Mixade och gjorde pesto. Det blev gott, och starkt, man luktade mycket och smakade länge. Men det var fint - den där naturupplevelsen av att plocka nåt i skogen, gå hem och laga till en hel måltid (inklusive italienska pastarör, spansk olivolja, havsalt från tibet och valnötter från sydfrankrike i och för sig....) Lokal-global, jag älskar att leva båda. Kanske därav dragningen till stickning, hemodlade kryddor och inredning som osar charmigt hemgjort på sistone. Men inte utan argentinsk mate, italienska espresso och då och då kubanska bönor, ukrainska pelmieni, bulgarisk getost, afrikansk roiboos, indonesisk ketcap (tjock söt soja, förmodligen ursprunget till det som senare betitlades heinz och var gjort av tomater) japanskt chenso, svensk renstek, indiskt ris och thailändska nudelrätter. Inte alls utan transporter. Inte heller utan kedjor av människoöden inblandade - hemma i produktionen, i transportindustrin längs vägen och i färgglada, sentimentala, strävande konstellationer i nya hemländer. Så tyvärr inte särskilt miljövänligt, inte heller alltid rättvist kanske - inga klara sanningar om goda sidor eller om det är bättre att avstå. Men hursomhelst med mycket liv inblandat.