det är lustigt det där med konferenser och möten. Alla vet att efter 10 min en kvart är har folks attention spam slut i princip. Allt efter denna tid måste vara extremt intressant för att folk ska fortsätta lyssna och inte kolla email på datorn, skriva mindmaps för sina egna tal, gå efter kaffe eller bara tänka på annat. Det är likadant på FN förstås, men här känns det accepterat. Kanske är det smart akustik i mötesrummen, kanske det att alla kan justera volym och språk i hörsnäckorna och på så sätt stänga ute omkringliggande ljud – hur som helst, dörrarna är alltid öppna, folk kommer och går som de vill, pratar med varann om än lågt, pratar i mobil, surfar runt på sin egen dator förstås – antalet Facebook sidor som varit uppe här är värt en studie i sig själv som internationellt fenomen... Först känns det oartigt, lite lätt chockerande att professionella människor kan vara så ointresserade, så öppet... men sen känns det ok, nästan trevligt! I alla fall väldigt mänskligt.. Det är kanske 200 människor här – och många antecknar flitigt och trycker hörsnäckan mot örat för att höra allt som översättarna försöker få fram i takt med den smattrande arabiskan, sjungande franskan, stapliga engelskan, kantiga ryskan eller vad det nu är. Men de andra – de får göra som de vill. Och i ärlighetens namn, allt finns på papper – rapporten, FNs samanfattning av vilka avtal man skrivit under, skrifliga frågor osv. Sen det som sägs är i alla fall den första halvminuten tackande för rapporten, titel-strösslande och välkomnande av framsteg odyl. I övrigt är det mesta läst innantill, och i slutändan är folk mest intresserade av sin egen rapport, sina egna framförande förstås, även om lyssnandet på andra länder är nyttigt och intressant.
